Oddgeir Berg Trio

Dela den här recensionen:

Lugn och larm. Melankoli och melatonin. Stämningarna är många på den norske jazzpianisten Oddgeir Bergs andra album med trion som bär såväl hans namn som hans kompositioner. Det är en intimt hållen jazztrio, med tydliga skandinaviska klangbilder. Vore jag lat skulle jag nämna Esbjörn Svensson Trio här, men någon sådan genväg tänker jag inte ta. Eller jo förresten, lyssna bara på öppningsspåret Vagabond och försök låta bli att tänka EST.

För sanningen är ju den att Oddgeir Berg Trios elektroakustiska jazz låter nordiskt, och därtill närmast bioduks-storslaget emellanåt. Pianisten Oddgeir Berg spelar gärna Wurlitzer, Rhodes och syntar, vilket skänker hans sound en specifik karaktär. Det experimenteras en del, och här finns även drag av larmande rock. Det senare i hög grad strömmande från batteristen Klaus Blomvik, som balanseras väl av kontrabasisten Karl-Joakim Wisløff. Låtarna öppnar gärna akustiskt och sedan byggs det på med ljud av skiftande sorter.

Att trion fått erfarenhet av idogt turnerande förstärker också intrycket av skiva nummer två. Den är inspelad inom loppet av två dagar; något som ytterligare vittnar om en samspelt mognad och oförställd spelglädje.