
Söndörgő
In residence at Müpa
Skivbolag: GroundupFormat: CD/LP/DL
Recenserad av: Rasmus Klockljung
Publicerad: 20 nov 2026
Under säsongen 2025-26 var kvintetten Söndörgő artists in residence på scenen Müpa i Budapest. Till konserter med klassisk musik, jazz och folkmusik som respektive tema bjöd de in ett antal gäster, och på den här liveskivan får vi en dryg timme smakprover från de två sistnämnda spelningarna. Det drar igång direkt i typiskt uppskruvat Söndörgő-tempo med vindsnabba tamburamelodier och smattrande saxofon i Rezidensko kolo och som om det gick för långsamt sprutar Salamon Eredics ur sig ett flöjtsolo som är ösigare än vad som borde vara fysiskt möjligt.
Sångerskan Márta Sebestyén gästar med sin nasala stämma i en låt präglad av smattrande tapantrumma i blixtrande sjutakt, och i Romaniada kastas melodifraserna fram och tillbaka mellan dragspel och två saxofoner som är extremt tajta även i de allra snabbaste slingorna.
Under de fyra sista spåren gästas Söndörgő av några Snarky Puppy-medlemmar, var för sig i ett par låtar och alla tre i den sista, och som om det var möjligt lyfter det skivan ännu mer. Hulusination görs i en fjorton minuter lång version, och efter urladdningen i de tidigare spåren känns det här tempot orimligt nog ganska makligt, trots att nio åttondelstakten egentligen går riktigt fort. Så skalas allting plötsligt av, bara ett darbukakomp återstår, och Michael League spelar ett glest och ljuvligt vackert oudsolo som glider över i än ödsligare toner på blåsinstrumentet hulusi. Klarinett och trumpet bygger upp, och så plötsligt kommer inte bara tapan utan också ytterligare en darbuka in och intensiteten blir närmast episk.
Under de återstående tre låtarna är tempot till stor del nästan osannolikt lågt och bandet visar att de faktiskt kan spela lika bra även när det går långsamt och särskilt de många blåsinstrumenten får utrymme för dramatiska solon.
Groundup brukar alltid göra gedigna utgåvor. Därför är det förvånande att det finns flera tabbar på omslaget. Det framgår inte vilka som spelar vissa av instrumenten, och står inte heller att Wrap övergår i Ferus Mustafov-klassikern Dada sali (som görs i en riktigt mäktig version med två trumpeter och en eldig saxofon). Och att texten inuti konvolutet är tryckt i vitt på gul botten är rent korkat, eftersom den är näst intill oläslig.
Men när det gäller musiken eller ljudproduktionen finns inget som helst att klaga på. Gästerna tillför en hel del och Söndörgő visar återigen att de inte bara är mästare på att spela fort utan också är fem häpnadsväckande skickliga och kreativa multi-instrumentalister.








