Josienne Clarke

Dela den här recensionen:

Josienne Clarke var en av mina stora upptäckter för två år sedan. Då arbetade hon med sin mångårige partner Ben Walker som gav hennes vemodiga sånger om mänsklig osäkerhet varierade arrangemang inom folk-, sextiotalspop och jazzidiomerna. Sedan dess har Clarke och Walker brutit samarbetet och In all weather är hennes första skiva i helt eget namn.

Clarkes röst är klassisk, folklig singer-songwriter. Varm och pulserande, med ett starkt inslag av vemod. Hon har jämförts med Sandy Denny. Inte bara för rösten och stilen, men också för att hon ackompanjerar sig själv på gitarr.

In all weather består av sånger om förändring. Om hopplöshet och hopp, om personliga, professionella och geografiska uppbrott. De har det gemensamt att de är korta, omedelbara, ofta med plötsliga, oväntade slut; här finns inga onödiga, utdragna ”repeat and fade”-stunder.

Dark cloud beskriver förloppet från emotionell storm till klarblå himmel. Eteriska My love gave me an apple, om tomma ömhetsbetygelser, är hennes svar på folksången I will give my love an apple, och Walls and hallways är albumets stora Sandy Denny-ögonblick. Här finns även en härlig poplåt, Slender, sad & sentimental, inspirerad av svenska The Cardigans, och If I didn’t mind, en svängig indie-rockare om dysfunktionella förhållanden.

Josienne Clarke och hennes gitarr får hjälp med stämningarna av Elliot Galvin (piano), Dave Hamblett (trummor), Mary Ann Kennedy (harpa) och Sonny Johns (bas, elgitarr, sampling). I nedskalade arrangemang ger de hennes sånger det lilla stöd de behöver. Inget mer. För resten svarar Josienne Clarke, hennes melodier och hennes röst.