Ralph Alessi

Dela den här recensionen:

Ekvilibrism och samspel är de första ord jag tänker på för att sammanfatta Imaginary friends. Ekvilibrist i bemärkelsen virtuos, men betydelsen att behärska konsten att balansera känns än mer passande. Ralph Alessis virtuositet på trumpeten ligger i att han skippar chauvinistiska uppvisningar och får det att låta extremt lätt, en svävande enkelhet i alla register. På samma våglängd ligger den tidigare samarbetspartnern Ravi Coltrane, som jag tråkigt nog inte har följt på ett tag. Jag överraskas därför av en återhållsammare och mer innerligare saxofonist än den mer bränniga jag känner från tidigare i karriären.

Det luftiga spelet av Andy Mine, piano, Drew Gress, kontrabas, Mark Ferber, trummor, är i samma linje. Ni som lyssnat på ECM-skivor tidigare kommer inte förvånas att just de ger ut den, men i den mest positiva bemärkelsen. Det är öppen och testande musik, som jobbar atmosfäriskt med instrumentens ljud. Samspelet ger utrymme för det individuella (och jag blir tagen där Coltrane drar igång på sopraninosaxen om jag ska vara ärlig) och däri ligger deras främsta ekvilibrism som jazzmusiker, att balansera mellan det individuella och kollektiva uttrycket.