Mdou Moctar

Dela den här recensionen:

Jag kunde inte sluta att lyssna på Music from Saharan Cellphones när den kom, från början en mix som Sahel Sounds gjorde tillgänglig via sin hemsida för nio tio år sedan, men det blev även en regelrätt skiva, med en uppföljande volym.

Mdou Moctar fanns med redan där och sedan dess har han utvecklats till Sahel Sounds fixstjärna och en av de mest fascinerande tuaregmusikerna.

På de tidiga låtarna sjöng han med autotune och använde – förutom gitarr – syntar och trummaskin. En skiva, Afelan, spelades in live i hembyn i Niger, fylld av stökig festmusik. Förra plattan Sousoume tamachek var en intim och varm soloskiva, lika akustisk som elektrisk. Och så spelade han sig själv i filmen Akounak Tedelat Taha Tazoughai – en Sahelvariant av Purple rain.

Ilana: The creator spelades in i Detroit under en USA-turné och är Mdou Moctars mest varierade skiva. Kontrasterna mellan studioproduktionen och det explosiva elgitarrsoundet är ett vinnande grepp, till viss del pålagt i efterhand, i Agadez, för att få till det där typiska, skramliga ”bröllopsfest”-soundet. Han har lyssnat på västerländsk rock (Van Halen, ZZ Top med mera) och det hörs ibland, introt till Tarhatazed är säkerligen inspirerat av Eddie Van Halen, och Asshet akal lånar några sekunder av Kiss Detroit rock city.

I grunden är det smådetaljer, musiken är hundra procent elektrifierad, gitarrbaserad tuaregmusik, med texter som uppmanar unga tuareger att studera, som kritiserar Frankrike, den forna kolonialmakten som fortfarande roffar åt sig av naturtillgångar i Niger.

Men det finns även kärlekstexter, en skissartad, svävande instrumentalare, och en stämningsfull ballad, Tumastin. Annars är det högt tempo som gäller, med inspirerande gitarrsolon och den grymma trummisen Mazawadje Aboubacar Ibrahim som hemligt vapen. Vill man ha ännu mer så finns flera av låtarna även på liveskivan Blue stage session, släppt av Third Man Records tidigare i år.