Moa Piraten

Dela den här recensionen:

Gatumusikanten tillika socialarbetaren Moa Piraten följer upp fjolårets självbetitlade debutalbum med I väntan på mirakel. Inledande titellåten sätter tonen, med sin prägel av mogen vaggvisa, lite i Leonard Cohens anda (med rader som ”sprickor där ljuset tränger in”). 

Skivan rymmer sju låtar på svenska, med teman som avsked, förluster och dystopi. Moa Piraten vill dock ändå ingjuta hopp i lyssnaren med sina ofta mörka singer-songwriter-visor doppade i blues, folkmusik och pop.

Inspiration kommer nog också från Brasilien och andra länder, då Moa Piraten, som artistnamnet kanske antyder, bott i Brasilien, Chile, Kuba och Frankrike. I berörande Vem du än var sjunger hon om ensamheten som tillflyktsort: ”Jag var alltid på väg / bort från nånting / vågade aldrig stanna / aldrig stå still / tills dagen du kom / dagen du kom …” 

Liksom debuten är I väntan på mirakel skriven och komponerad av Moa Piraten och producerad i tandem med Martin Bernhagen. De har skapat en intim ljudbild där pandemiperioden satt sina spår. Här finns en överskuggande ton av introspektion och melankoli. ”Hundratusen år av längtan bort tog oss hit”, sjunger Moa Piraten i den Thelma & Louise-inspirerade systerskapshymnen På väg, till cirkusaktigt komp med handklapp, processionsvirvel och elpiano. Till skivans allra starkaste spår hör Vilda som svin, som nästan ekar av Thåström eller Mattias Alkberg, med en träffsäkert vass men samtidigt poetisk text. 

Det tuffa klimatet för kulturutövare har lett till att Moa Piraten delvis bekostat skivan genom crowdfunding. Jag tror inte att hon mötte hela det ekonomiska målet, men musikaliskt når hon desto längre. Det finns inga mirakel, sjöng Peter LeMarc en gång i tiden. Moa Piratens väntan på mirakel bär emellertid god frukt här.