Leo Lindberg, Ove Gustafsson

Under ett par år bildade basisten Ove Gustafsson och den flyhänt känslige gitarristen Conny Söderlund en av de starkaste inhemska formationer som Cornelis Vreeswijk hade under sin karriär. Snabbfotade, tajta och alltid i känslan stod trion bakom plattor som Bananer – bland annat och Hommager & pamfletter. Det finns en live-inspelning som SVT gjorde 1986 med trion där man ser Cornelis spela ur alla sina tider, den fullständiga närvarande rösten, det effektiva gitarrspelet och Söderlunds genialiska och kongenialiska spel.

Hur är då denna med far och son-platta med Cornelis-tolkningar? Att pappa Gustafsson är av det rätta virket och begåvad med det eleganta handlaget vet vi sen gammalt och bevisas härmed. Och ja, Leo Lindberg är en av våra allra bästa och mest personliga pianister och organister, som åtminstone jag förväntar mig ska kunna lindra saknaden av en gigant som Kjell Öhman. 

Den här plattan motsäger inte det med bluesfeelingen, tajmingen och det lätta, självklara handlaget i kombination med både en stor portion vemod och svärta. Skivan är dessutom försedd med en sympatisk pamflett med introduktion till låtarna av Cornelis-biografen Klas Gustafson, författare till den gedigna Vreeswijk-biografin Ett bluesliv. Kul med de inte alldeles vanliga Vreeswijk-låtarna som till exempel Knegarsamba, Skyddsrumsboogie och personliga favoriten Bruna bönor complet. Bon appetit, säger jag med en bugning i alla väderstrecken.