Joel Bille & Bortre Rymden

Dela den här recensionen:

Huset är en ljust bemålad modell i papp med olika former staplade på varandra och liknar något som kunde ligga i Mumindalen, kanske är detta hus lite stramare. Musiken skulle kunna ledsaga en drömsk kortfilm. 

Joel Bille (piano, syntar och kompositioner) och den förstärkta gruppen Bortre Rymden (fioler, klarinett och tuba, altfiol och cello), banar sig försiktigt väg med hjälp av melodisk, glest orkestrerad, ofta vemodig kammarmusik. Återvända är igenkänning, milt lustiga arrangemang i stycket Snö över täckta tak, närmast svulstig i Gräns, som slutar som om någon överträtt densamma. Skönja problematiserar, en klarinett valsar stilla i Köket. Det mesta sker utan brådska och i rörelse. 

Hela sexton stycken på en timme, som en svit till husmodellen blir den lång. Dynamiken i pappkonstruktionen är större än i musiken, som inte är ute efter att testa gränser. Den klingar behagligt och balanserat med rymd (!) mellan tonerna.