Johan Lindström

Dela den här recensionen:

Mannen som är ett gigantiskt membran mot universum har ånyo samlat sina styrkor. Sittande vid sin gyllene Radiola har Johan Lindström på det tredje albumet för septett åter skruvat på inställningarna. 

Det kosmiska bakgrundsljus som strömmat genom Lindströms septett men som ofta fått stå lite i skymundan för nuevo-tango-blues får nu på nya skivan träda fram tydligare. Manskapet är detsamma, adderat med högklassiga gäster som vibrafonisten Jesper Söderqvist, vilken gästar speldose-eteriskt på Mother of pearl. Därtill får vi sångerskan Margareta Bengtson, violinisten Alva Press och basisterna Pär-Ola Landin och Dan Berglund. 

Som så ofta med Lindström upptäcker vi först senare att vi tagits med in i en svitliknande gobeläng. Det blir en finsk-lettisk jazzkväll med Per Texas Johanssons svävande ensliga tenor över Konrad Agnas Ringo-virvel i det litterära verket Exit prospero som närmast omärkligt glider över i Saxophone moritat vilken på bekant Lindströmsvis kantrar in i ett sicilianskt begravningståg lett av Mats Äleklints trombon och en vässad orkester i blås-ställ och tiltad pedal steel. Allt är som det ska. Och lite till. Sintram blir ett coda. Lindström inleder på spansk gitarr över altflöjt och violin i ett av skivans vackraste stycken. Får vi en avslutande flageolett? Det får vi och genast startar resan om, in i Lindströms solsystem. Humankind. Där finns det hopp för oss.