Niklas Fite & Raymond Strid

Dela den här recensionen:

Raymond Strid (trummor och slagverk) och Niklas Fite (gitarr och banjo) har med How it is skapat ett musikaliskt klangäventyr. De befinner sig i den improviserade frijazzens värld. Och i den världen framstår de som känslornas och intellektets stora berättare. De visar på härligt spontant spelande. Ett spelande som står ute på den musikaliska sidlinjen. Men, det är från den positionen som de har uppsikt. Uppsikt på möjligheterna.

Möjligheterna, och öppningen för oss lyssnare, är intimiteten. Samt det, lite från skymundan, upproriska: okonventionella toner och ljudbilder. Såklart går det att skönja spår och inspiration från de mer välkända inom genren. Så som Derek Bailey och Tony Oxley. Som sig bör helt enkelt. Men om vi ser bortom det genrebundna så har Fite och Strid en stor närhet i sina klanger och toner. Vilket gör att musiken blir tilltalande, och pockar på uppmärksamhet.

De skrapar, knorrar och knäpper fram sina alster. På ett sätt så låter det som om de trevar sig fram. Att de letar. Men letandet och utforskandet är en inbjudande aspekt. De bjuder in alla att finna personliga platser och situationer i (ljud-)bilden. De bjuder in varandra, och lyssnaren, i skapandet. Det blir ett kreativt lyssnande för oss åhörare. Ett mycket bra album.