Ye Banished Privateers

Dela den här recensionen:

Att ett av världens största och bästa piratband har sin hemmahamn i Umeå känner kanske inte alla till. Med piratband menar jag den 25 man starka besättningen i orkestern Ye Banished Privateers. Deras första skiva på ett majorbolag tog dem från underground till att bli ett av de största i genren. Med Hostis humani generis vill de erövra också USA och Japan. Jag vill hävda att en viss kontext kring skivans tema förhöjer lyssnandet. Denna historia utspelar sig 1718-1719, år som kom att bli höjd- och vändpunkt för ”The golden age of piracy”. England erbjuder nådebrev till piraterna, ”hela mänsklighetens fiende” (titeln Hostis humanis generis), vilket splittrar piraterna. Skivan berättar med sina tretton spår om dessa desperata tider. Vi får höra både manliga och kvinnliga berättare framsjunga så kallade shantys. Ibland väldigt vackert, men lika ofta högljutt och ilsket med ett moln av spottpartiklar som ber folk hålla distans. Jag hittar irländsk folkmusik som mina referenspunkter. Tänk som The Pogues, ja kanske rent av en bakfull, högljudd och törstig Tom Waits sittande på en bar i Nassau utan guldmynt. Skivan innehåller genomgående briljanta sånginsatser och fantastiska låtar framförda med sorg och sväng. Det är autentiskt och när jag spelar skivan är jag verkligen där då det händer. Om Disneys presentation av pirater hjälper eller stjälper ett storslaget gäng musiker som berättar en djupare historia om dessa människoöden låter jag vara osagt. Jag är dock rätt säker på att Ye Banished Privateers kommer att ha lagt världen under sig med detta album. Jag kapitulerade nog redan när jag fick detta estetiskt tilltalande cd-albumet i min hand.