Shida Shahabi

Dela den här recensionen:

Någon som har en film eller teaterpjäs på gång? Behövs det musik i melankolisk traditionell stil så ring svenska, iransk-ättade Shida Shahabi. För ska jag döma av det här albumet kan hon göra perfekt lågmäld, melodramatisk, blicka-mot-horisonten-musik. Första lyssningarna var jag tveksam – för minimalism i all ära, så behövs det kreativ substans som lyfter musiken från ett enkelt pianoklink som vem som helst kan göra. Men ju fler gånger jag lyssnade, desto mer gick musiken in i mig och jag började uppskatta enkelheten. Som en kommunikation med en mediterande människa. Jag säger det som något positivt. Jag gillar Shahabis musik. Associerar till Nils Frahm och hans piano-synt-meditationer. Eller rent av klassikern Erik Satie? Men riktigt där är vi inte ännu. Ändå en väldigt intressant skiva, hittills bara på vinyl, med mycket atmosfär från Shidas vardagsrum där inspelningarna tycks ha skett. Är hon inte stor i branschen redan nu, så lär hon bli det.