Lisa Knapp & Gerry Diver

Dela den här recensionen:

Lisa Knapp och Gerry Diver kan sin folkmusik, traditionen. De är respektfulla mot den. Men de är också medvetna om att folkmusiken inte är statisk, utan i konstant utveckling. Och de är lika intresserade av utvecklingen. De är kända för att bidra till den med egna, både experimentella och fräcka tolkningar av etablerade sånger och melodier, och för att skapa egna sånger och låtar, där de låter genrens rötter sträckas och tänjas.

Så är det även med deras nya album, Hinterland, en samling av nio traditionella och egna spår som hämtar inspiration från världen (naturen) vi lever i och de människorna som lever i den; “både vad vi vet och vad som ligger bortom vår förståelse av natur och historia”. Det är det där ”bortom” som har givit skivan dess namn.

Hinterland är den första skivan i paret Knapp/Divers gemensamma karriär där Divers namn finns med på omslaget, vilket är rättvist. Han är en veritabel enmansorkester (fioler, klaviaturer, piano, programmering, hackbräde, banjo, slagverk). Han spelar huvudfiol på det instrumentala, irländska jig-setet och han har dessutom producerat skivan.

Lisa Knapp spelar fiol (med stor och spöklik effekt på egenkomponerade, instrumentala Penumbra). Men hon sticker som vanligt ut som sångerska. Hennes röst förundrar och förtrollar, väver sig genom sångerna, smeker, griper tag och bedårar. Oavsett om hon räknar upp en lista med ord som beskriver vyn från ett tågfönster, på Train song, lekfullt trallar sig igenom den hypnotiskt, taktfasta Hawk & crow, eller gör sin egen tolkning av den populära mördarballaden Long Lankin.

Att modernisera traditionen innebär inte bara att slänga in samtida instrument i mixen. Om ens det. Det handlar även om att närma sig kompositionerna och arrangemangen på annorlunda sätt. Att veta hur man ska använda traditionen, hur mycket man ska, eller kan, ändra. Där lyckas Lisa Knapp och Gerry Diver med en imponerande precision.