Lionel Loueke

Dela den här recensionen:

Gitarristen Lionel Loueke har spelat med många av jazzens stora, men troligen allra mest med Herbie Hancock i olika grupper med skilda stilar. Herbie Hancock är ju en mångskiftande musiker, som spelat jazzfunk, elektronisk funk, disco, pop och givetvis massor av jazz. 

När Lionel Loueke gör en hyllningsskiva till sin mentor och vän hämtar han musiken från olika perioder, från sextiotalshitten Cantaloupe Island via några jazzfunklåtar från sjuttiotalet till åttiotalets Rockit och en del däremellan. Med akustisk gitarr och sin röst, som används både för att sjunga och göra perkussiva ljud, formar han personliga tolkningar långt från originalen. Det är väldigt ballt och coolt spelat, ett funksväng som inte låter som någonting annat. Och det finns så mycket hjärta i den här skivan. Med leende lekfullhet och så musikaliskt blir det en liten resa genom Herbie Hancocks fina låtkatalog, men lika mycket en resa i Lionel Louekes speciella sätt att spela och skapa – han hittar ljud på gitarren man inte trodde fanns. Rakt igenom upplyftande och roligt att ta del av.