Steve Tibbetts

Dela den här recensionen:

Hur sammanfattar man fyrtio år på ECM på en dubbel-cd? Och hur gör man det om man heter Steve Tibbetts? Sanningen är väl att det aldrig blir en sammanfattning, utan snarare en ny konstellation – eller installation om jag ska vara pretentiös – där tidigare arbeten skapar nya förbindelser, där nya rottrådar träder fram och förgrenar sig.

Tibbetts uppger att han i arbetet med Hellbound train samplade de första och sista tio sekunderna av varje komposition, för att höra hur de kunde kombineras. Uppenbarligen fungerade det inte alls som han hade tänkt sig. Vi vet inte vad han hade tänkt sig, men processen utmynnade i en lysande väv av musik där mycket speglar Steve Tibbetts fascination för asiatiska instrument och musikaliska mönster. För mig är det också en höjdpunkt i Tibbetts verk. Och de smygande övergångar han eftersträvade präglar skivorna. Musiken bildar nya mönster som gör det till mer än en best of-skiva.