Helena Insulander

Dela den här recensionen:

Nej, det är ingen felskrivning, artisten och albumets namn är detsamma. Sångerskan, låtskrivaren, musikpedagogen och barpianisten ger ut sitt första soloalbum efter att tidigare ha gett ut fyra album med jazzvokalgruppen Vocation, som hon fortfarande sjunger i och arrangerar för.

De tio spåren är en blandning av egna kompositioner och utvalda låtar på svenska. På albumet medverkar flera av Sveriges främsta jazzmusiker, som Niklas Fernqvist och Leo Krepper. Det är en kompetens som är bedövande och ett musikantskap som ges stort utrymme.

Det är ofta texter som speglar både allvar och humor, som Barbro Hörbergs Sommarö, från hennes album Med ögon känsliga för grönt. Det räcker inte med en hel ö med smultron och nattvioler vid kärret – ensamheten och rädslan kryper ändå innanför huden. Och härskar.

Jag fastnar även för spåret i mitten med text av Kristina Lugn och musik av Georg Riedel, Jag vill aldrig se dig gråta.

”Jag vill aldrig se dig gråta igen / Jag vill aldrig lämna dig ensam i snön igen / Nu vill jag lyfta upp dig och bära dig.”

Det avslutande spåret med text och musik av Carl Jonas Love Almqvist kan sammanfatta hela albumets credo – Du går icke ensam.

Det är musik från hjärtat, som smeker och griper tag. Helena Insulander går med oss genom olika känslostämningar och musikaliska väderlekar. Hon är ren, klar, pålitlig och uppriktig i sitt tilltal.