Flädermoln

Dela den här recensionen:

Om man med jazz som grund tillsätter progressiv folkrock, kryddar med texter som vill säga något viktigt och smakar av med en rejält punkig attityd; ja, då får man en anrättning som kallas Flädermoln. Min dotter (som själv musicerar och komponerar) sa ”Det här är för stressigt för mig!” Hon syftade på inledningsspåret och jag kan förstå att hennes referensramar är andra och att det blev för svårsmält. Sanningen är att om Flädermoln skulle spelas på de kommersiella radiokanalerna (vilket tyvärr aldrig kommer att hända) så skulle 98,3 procent av lyssnarna säga ”Lägg av!”

Vilket passande nog också råkar vara namnet på inledningsspåret. Men förutom överraskande (stressande) taktbyten så bjuds vi också på poppiga låtar som är något lättare att ta till sig. Med en stor portion allvar men också humor (för hur uthärdar vi annars vår stund på jorden?) får vi texter om människans galenskap i ett konsumtionshärjat samhälle där vi jagar den tid vi saknar, om jorden vi ärvde men förstör för att uppnå; ja, vadå?

Flädermoln beskriver, berättar, ställer frågor men har inga direkta svar. Som lyssnare känner jag mig träffad. Och allt detta görs med briljans. Flädermolns skiva heter Hej då världen, men den postapokalyptiska titeln till trots så är jag rätt säker på att detta inte är det sista vi hört av orkestern som består av idel unga stjärnor som Anna Möller, Anna Malmström, Adam Grauman, Johan Graden, Julia Schabbauer och på sång Viola Martinsson.