Della Mae

Dela den här recensionen:

När den amerikanska bluegrasstrion Della Mae (Celia Woodsmith, gitarr och sång; Kimber Ludiker, fiol; Jenny Lyn Gardner, mandolin) bildades, och de beslutade sig för att ta sitt namn efter den misshandlade och bedragna flickvännen/hustrun i åtskilliga bluegrass-sånger, var det en programförklaring. Under de nio år gruppen har funnits har de inte bara skapat sig en plats i den starkt mansdominerade genren. De har också stått upp för jämlikhet och för kvinnor vars historier aldrig har blivit hörda.

På sitt fjärde album, Headlight, sätter de strålkastarna på kvinnor i dagens Amerika. Må det vara om en saknad älskare (I like it when you’re home), kampen mot infertilitet (Waiting for you) eller en hyllning till de modiga kvinnor, som professor Christine Blasey Ford, som talar ut om att de har blivit offer för sexuella övergrepp (Headlight). Musikaliskt har Della Mae vidgat sina vyer utanför bluegrass. Headlight är mer uttalat en countryplatta, och som sådan ganska genre-bekräftande, även om flera av sångerna lyfts med relativt små medel. Det kan vara den distade elgitarren i titellåten, soulinslaget och stråksnutten på countrypoplåten The long game, och det snärtiga mandolinsolot på The odds are getting even. Starkast intryck gör dock de själfulla gospelinspirerade sångerna, Change, Working och mer funkiga It’s about time, med oklanderlig stämsång och inlevelsefulla gäströster av The McCrary Sisters.