Stefan Rune Olsson

Dela den här recensionen:

Med sång, gitarr och datorprogrammerad musik sparkar Olsson/Nörklit in redan vidöppna dörrar då de på vers bland annat berättar om flyktingar, uteliggare, kapitalister, mr Trump, herr Åkesson, Gud och Karl Marx i tjugo små visor, här kallade tidsverser. Hade Mats Nörklit skrivit en lustig visa om att Trump ville köpa Grönland hade han gått över gränsen. Detta är skivans svaghet. Dess stora styrka är att Olsson är en bra melodisnickrare. Och som sångare är han helt okej, som instrumentalist likaså även om det musikaliskt kanske spretar lite för mycket, från å ena sidan komp på akustisk gitarr till å andra sidan datorprogrammerad demonstrationsorkestermusik, den senare är dock ganska charmig och lite mer fantasifull än visa till gitarr. Men åter till texterna, det får erkännas att flera tidsverser har fyndiga handlingar. En om katalanernas och britternas vilja att bli självständiga och en annan, lite mer allvarlig, om den ofödde soldaten. Och det är i de lite dystrare och stillsammare sångerna Stefan Rune Olsson sjunger som bäst. Och bra att han och Mats Nörklit sa det de ville säga, livet är inte bara hjärta och smärta, politiska visor behövs!