Sanna Hogman

Dela den här recensionen:

Sanna Hogman är tillbaka med ett fjärde och efterlängtat album. Skivan inleds med låten Gräl, som också är titeln på skivan. En dramatisk rivstart med ackompanjemang av cello i tangoliknande rytmer. Texter såsom ”varför ska vi alltid skrika när vi syns, det slutar alltid med att jag blir hes”, och ”hur kan två människor som mötts på denna jord, inte förstå varandras känslor och behov”, förmedlar på ett klarsynt sätt ett scenario av en parrelation kantat av gräl och ambivalens.

Centralt är just texterna, som är berättande, träffsäkra och poetiska. Låten Till en mor, som inledningsvis ramas in av ett bluesigt gitarrplock med åtföljande melodisk och vemodig cellostämma, beskriver kärleken till en mor vars sista timmar är komna och lämnar ingen oberörd. Det är välskrivet och magnifikt! Låtarna karaktäriseras av ett folkmusikaktigt och samtidigt lågmält popsound med inslag av stålgitarr, nyckelharpa och perkussion. Sanna Hogmans röst ljuder vackert av en allvarlig ärlighet, sirlig och stark på samma gång.

Det är bara att säga tack till Sanna Hogman för att hon fortsätter skriva oförglömliga texter och musik och -arrangera dem ihop med fantastiska musiker och producenter.