The Waterboys

Dela den här recensionen:

2015 satte Mike Scott parentes för den keltiska drömtiden och tog klivet över Atlanten. Trettio år efter Fisherman’s blues mellanlandade han i Nashville, Tennessee, plockade med sig musikern och producenten Paul Brown och tog ett rejält gräv i den amerikanska jordmånen i helgjutna Modern blues. Sedan dess har Brown suttit vid Scotts vänstra sida, till höger den ständige, fiddlaren Steve Wickham, och Scotts Waterboys har funnit en ny källåder att ösa ur. Efter soul-poppiga dubbelalbumet Out of all this blue kom Where the action is med ett delvis återblickande mot den keltiska drömtiden inte minst med fantastiska In my time on earth och Van Morrison-stungna koralen Piper at the gates of dawn med en uppläsning av ett kapitel ur Det susar i säven, som den heter på svenska. 

Nu kommer tredje delen i triptyken, Good luck, seeker, som öppnar med en Memphis-soul-mättad The soul singer, en förmodad hälsning till just Van, en Prince-groovig hyllning till skådespelaren Dennis Hopper, interfolierad av Low down in the broom som är en uppdaterad keltik som vi känner sedan fiddle-mandolin-flöjt-Sharon Shannon-Waterboys. 

Good luck, seeker, delar in sig i två delar, den sångdrivna a-sidan och den spoken word-drivna b-sidan med My wanderings in the weary land som en pendang till Modern blues avslutande episka Long strange golden road. Här finns också Postcard from the Celtic dreamtime, den senare en dikt skriven under arbetet med Fisherman’s-plattan, i byn Spiddal på Irlands västkust med utsikt över Atlanten och Aran Islands. 

Mike Scotts Waterboys fortsätter resan framåt med alla tider integrerade i sitt ständigt expanderande nu. Och det är bara att konstatera att det grönaste av gräs växer ur Scotts magiska mixerbord. Visst kan det behöva ansas här och var men, hey!, det släpper vi för den här gången.