GoGo Penguin

Dela den här recensionen:

Trion från Manchester är tillbaka med ett nytt album. Detta självbetitlade är det tredje på etiketten Blue Note Records och deras femte totalt. Soundet på skivan känns igen direkt. Chris Illingworths pianospel är otroligt intressant att lyssna på. Han pendlar sömlöst mellan det minimalistiska och det storslagna. Liksom på förra skivan A humdrum star hör man tydliga influenser från den klassiska pianomusikvärlden i melodierna och anslaget av tonerna. Till detta adderas Nick Blackas kontrabas och Rob Turners trummor på ett smakfullt sätt.

Trion kompletterar varandra perfekt och det är en mycket bra helhet man ställs inför. Arbetsprocessen inför detta senaste album har varit lite annorlunda jämfört med tidigare. Inspelningen var inte insprängd i intensivt turnerande och skrivprocessen har varat över en längre tid. Medlemmarna har dessutom kommit en bra bit in i livet med bland annat föräldraskap och insikt om livets komplexitet och allvar. Som de själva uttrycker det: ju längre man lever, desto mer komplicerad blir verkligheten.
Det är den här insikten de ville ha med sig in i musiken och det får man anse de har lyckats bra med. Enkla, sparsmakade melodier kontrasteras mot mer komplexa passager. Som man kan förvänta sig av en skiva från ett bolag som Blue Note Records så är det en riktigt fin inspelning. Luftig ljudbild och tydlig separation mellan instrumenten ger en njutbar upplevelse framför stereon.