Trilok Gurtu

Dela den här recensionen:

Trilok Gurtus namn dök upp för mig första gången när han spelade med John McLaughlin för några decennier sedan. Det var under den senares indiska period som den Bombay-födde percussionisten härigenom introducerades för jazzvärlden. Sedan dess har han spelat med de flesta jazzmusiker som öppnat upp sig för världsmusik (och många andra). Detta är kanske hans tjugonde skiva under eget namn och det startar från första sekund med högoktaniga rytmer varav en del bara kan förstås utifrån indisk musikhorisont. Mellan de längre spåren spelar Gurtu korta tablas-fills som han kallar ”interludes / connecting”. Han har själv komponerat musiken och även melodierna är mycket rytmiskt laddade. Men Gurtu har ett sätt att göra även rytmiskt komplicerad musik intressant och omväxlande utan att det blir rörigt. Allting, instrumenten, rytmerna och melodierna är underordnade kommunikationen med lyssnaren. Jag inbillar mig att detta också är en del av tanken bakom skivans titel: God is a drummer.