Nils Økland Band

Det är bara såå raffinerat arrangerat, en enkel stillsam vals, dansad (kan jag föreställa mig) mycket sent en natt eller en mycket tidig morgon. Minimalvals. Musiken på skivan bottnar i en sorts norsk folklig musikhemvist som är Nils Øklands ursprung, men rör sig över både genre- och landsgränser. Han spelar hardangerfela och fiol och har komponerat. Övriga musiker har blandade bakgrunder, i såväl nutida och klassiskt som improvisation och jazz. Rolf-Erik Nystrøm alt- och barytonsaxofoner, Sigbjørn Apeland harmonium och Fender Rhodes, Håkon Mørch Stene slagverk, vibrafon och elektronik och Mats Eilertsen kontrabas.

Musiken verkar å ena sidan genomarbetad noga prövad och har fått ta sin tid, men är å andra sidan framförd på ett sätt så att möjligheter och val känns öppna. Långsamt och eftertänksamt mestadels, men några låtar överraskar med kvickare tempo. Att de lärde melodin till Kairo av flöjtisten Ahmed El Arnab i Kairo är begripligt, men att Tilley plump har rötter i det forna Norden och kom tillbaka genomfuktad av musikklimatet på Shetlandsöarna är en krokigare resa. De musikaliska rösterna kan komma från många tider men framförandet är här och nu. En mörkt ljudande omgivning låter en bräckligt fladdrande låga se till att vi kan orientera oss, och trots att titellåten Gjenskinn halvvägs nästan falnar helt, så släcks inte lågan.