Anne Hytta

Dela den här recensionen:

När norska Anne Hytta nu ger ut en ny soloskiva med egen nyskriven musik kan vi bakom den inspelningen föreställa oss hennes utveckling som profilerad musiker på hardingfela. Redan i unga år kom instrumentet i hennes händer då hon lärde sig det klassiska folkmusikaliska slåttespelet genom kunniga kända föregångare. Hon är därefter också utbildad vid musikhögskola och har fortsatt att fördjupa sig i den speciella kvalitet och sällsamma klangvärld som hardingspelet står för. Hon har djup förtrogenhet med det traditionella slåttespelets utsmyckningar och egenart. Dessutom har hon gjort sitt spel till utgångspunkt för ett personligt konstfullt musikskapande som vidgar sig bortom en inlärd slåttetradition. 

Under hela sin spelmanskarriär har Anne Hytta inspirerats av klangen hos sitt instrument. Särskilt i hennes solospelningar är hennes prövande av klanger tydligt.  Nu går hon vidare och söker sig in i hardingfelans innersta väsen, den outgrundliga klangkälla som hon ständigt utvecklar. Då hon levt en stor del av sitt liv nära sina stråkinstrument har hon också lärt känna hur olika personlighet och karaktär en hardingfela kan ha. På tidigare skivor har Anne Hytta varierat sin egen musik med olika stämningar av felan och nästan fått den att leva sitt eget liv i hennes händer. 

På sin nu aktuella skiva, Gjennom dagen, spelar hon på tre olika hardangerfelor för att visa deras unika spelegenskaper och hur olika de kan vara stämda; i klokkestille, understilt och gorrlaus. Hardingens klangegenskaper ger starka upplevelser hos både musikern och lyssnaren. Hennes egenkomponerade musik framträder som ett helt universum av klanger, stråkdrag och stämningar. 

Ur det traditionella klassiska hardingspelet har hon hämtat grunden för sitt eget friare och mer utvecklade solospel. Här finns karaktäristiska utvikningar, omtagningar, nyanser, färger, puls, rytmik och bordunspel. En komplexitet som vävs samman i mångljudande helheter, framförda på ett utsökt varierat och mästerligt sätt.