Gitte Pålsson

Gitte Pålsson är sångerska, låtskrivare, rytmik- och musikterapeut och estradör. I mer än fyra decennier har hon spridit glädje med sina visor; hon har givit ut mer än 25 skivor, nu kommer det tolv nya visor – på svenska, spanska, franska och italienska. Till detta ett häfte med alla texterna och ett nothäfte.

Över allt vilar Andernas vindar och rågåkerns skönhet över Hedeskoga, utanför Ystad, Gitte Pålssons hemort. Det är något jag särskilt uppskattar på skivan, det skånska tonfallet och det rullande vackra språket.

Detta är hennes kännetecken, blandningen mellan det svenska och det bolivianska. Det finns en tid i hennes liv, som hon aldrig glömmer, och det är åren som volontär hos aymarafolket i La Paz i Bolivia. Dit återvänder hon ofta.

De nya texterna är raka och enkla, de framförs av Gitte Pålsson på ett innerligt och varmt sätt, det finns en andning av vemod över albumet, som sveper in orden. Men hennes ord är envisa och söker sig till hjärtats innersta rum. De berör och de angår – inte så märkligt, de handlar ofta om allt som alla har bestyr med. Saknad, sorg och förluster i livet. Och det stora och märkliga, som kallas kärlek.

Hon omger sig med skickliga artister och översättare, så långt jag kan bedöma behåller visorna sin spänst över språkgränserna – med samma värme och livslust.

Livet skakar om oss, ibland förlorar vi fotfästet, men vi trevar oss tillbaka, nya dörrar öppnar sig. I detta kan musiken ge både kraft, energi och tröst. Jag känner det så när jag reser med Gitte Pålsson – hon ger hopp och framtidstro.

Slutligen några ord från ett av de starka spåren – Sjung min fågel sjung.

”Sjung min fågel sjung. Sjung om frihet och lust. Vingarna ska läka. Fågeln flyga igen / och bära mig hem / och bära mig hem.”