Vassvik

Dela den här recensionen:

”Norsk-samisk artist, typ jojkens svartrockare.” Så såldes den här skivan in till undertecknad. Jojk Division, liksom. Kan ju vara en ”Unknown pleasure”, tänkte jag då, för att parafrasera en klassisk albumtitel från depprockens urfäder. Faktum är att en låt som Whipped/Spidduma faktiskt låter rätt mycket som svartsynta göteborgska åttiotalsbandet Allein, med fiolen och allt.

Torgeir Vassviks livsåskådning genomsyras av animismen; tanken om att allt lever, allt hänger samman. Han jojkar, spelar gitarr, mungiga, ramtrumma och en rad andra instrument  på albumet Gákti, döpt efter den färgstarka dräkt som samerna ofta bär. Ihop med Hans P Kjorstad på fiol, Rasmus Kjorstad på oktavfiol och Audun Strype på diverse ljud har han skapat en suggestiv musik som förenar gamla samiska traditioner med nydanande idéer.

Rytmerna suggererar och när jag skickar ett videoklipp till en amerikansk vän som bor i Asien blir denna mycket nyfiken på vad detta egentligen är för musik. Gákti ljuder både meditativt och riffbetonat. Elektroniskt, schamanistiskt och egensinnigt. Jo, detta var i sanning en ”unknown pleasure”.