Maciej Obara Quartet

Dela den här recensionen:

Tredje skivan med saxofonisten Maciej Obaras kvartett med musiker från Polen och Norge. Han har skrivit samtliga kompositioner under pandemin och inspirerats av naturen i sydvästra Polen, ett område han vandrade i när det var omöjligt att spela i Polen på grund av restriktionerna. Det är ofta målande spel med flytande böljande rytmik fast i ganska högt tempo rent innehållsmässigt. Det är mycket som händer och saxofonens luftiga lite Lee Konitz-artade ton söker sig ofta runt i snabba språng likt en pensel med för lite färg på sig; många rörelser men resultatet blir ändå luftigt och med en tydlig struktur. 

Samspelet med pianisten Dominik Wania är intuitivt och väldigt nära, pianot får också ta lite större plats än på de tidigare skivorna vilket ger skivan en prägel av kammarjazz. Norska bas och trum-paret Ole Mårten Vågan och Gard Nilssen ger också musiken mycket rörelse; en väldigt aktiv bas men det är ändå trummorna som jag oftare dras till lyssningsmässigt, samspelet under pianosolot i High stone är fantastiskt. Rainbow leaves är ursprungligen skriven till Maciej Obaras Concerto for saxophone, piano and chamber orchestra där Nikola Kołodziejczyk var med och skrev stråkarna, här i en kvartettversion passar den perfekt in i kammarmusikstilen. Maciej Obara var inspirerad av trumpetaren Bill Dixon under tillkomsten av skivan, vilket kanske hörs ibland men det är ett högst personligt album, absolut kvartettens bästa hittills.