Pat Metheny

Dela den här recensionen:

2017 var Pat Metheny på Konserthuset i Stockholm och höll en skimrande konsert med låtar ur sin fyrtioåriga karriär, solo, på duo och kvartett med en generation musiker som var i koltåldern eller inte ens födda när Metheny gjorde sig ett namn med musiker som Gary Burton, Jack DeJohnette, Mike Brecker och Charlie Haden.
En koncentrerad och välspelad konsert där inte minst den New York-baserade basisten Linda Oh visade infallsrikedom och den walesiske pianisten Gwilym Simcock ett distinkt lyriskt handlag. För mig mynnade konserten ut i tre önskningar, ett snabbt återvändande, en duoplatta med Oh och en ny skiva tillsammans med Lyle Mays. Det sista kommer aldrig bli av eftersom Mays, Methenys radarpartner sedan slutet av 1970-talet och den andra founding father i det som kom att bli Pat Metheny Group, dog i början av året.
Lyle Mays blev bara 66 år men utan hans spel, hans kompositioner och innovativa musikantskap hade gruppen aldrig blivit den storsäljande världssuccé den kom att bli. För den som följt Methenys karriär är nya skivan From this place en i raden av starka plattor, byggd runt den nya kvartettens inspelningar av första möten med Methenys kompositioner. Inspelningar som Metheny sedan tagit vidare och vidgat med stråkorkester. På så sätt har kompositionerna växt ut till att påminna lite om det arbete som Hans Ek gjorde tillsammans med Magnus Öström och Dan Berglund med EST Symphony. Öppningslåten America undefined är något som Metheny kunde ha gjort ihop med EST när det begav sig. Metheny ville få med Esbjörn Svensson på ett nära samarbete men det blev några gästspel ihop, inte mer.
From this place har fått närmast översvallande kritik, någon talar om Methenys bästa verk, det är naturligtvis en överdrift i ljuset av skivor som 80/81, Offramp, As falls Wichita, so falls Wichita Falls, First circle och första skivan Pat Metheny Group. Men med det sagt är det något av en smått nyförlöst gitarrist som tar sin unga kvartett ut på stråkäventyr och som svarar med inspirerat spel och bitvis glimrande solistinsatser. Gwilym Simcock får sträcka ut i Everything explained, en klassisk åttiotals-Pat Metheny-group i uptempo där stråkarna stödjer linjerna. Linda Oh får visa varför hon är Methenys självklara val i Sixty-six med rikligt utrymme också för Methenys långa sololinjer där han inte räds trumpetspel. Trumslagaren Antonio Sanchez får utrymme för sitt briljanta storspel och kvicka vispar.
Efter några plattor med återanvänt material kommer så äntligen Metheny med nytt och ett delvis nytt vägval. Nu väntar vi på duoplattan tillsammans med Linda Oh.