Claes Ottelid & Stephan Jarl

Dela den här recensionen:

På denna sin tredje skiva i samma genre inleder Claes Ottelid med Polskan som håller vad den lovar – och det är ett epitet som skulle kunna användas för att karaktärisera hela skivan och även Ottelids musicerande. Han har på de senaste sexton åren (sedan den första av de tre skivorna utgavs) mutat in en musikalisk nisch som passar honom utmärkt och som ger ett lysande resultat. Men egentligen började förarbetet för detta ännu längre tillbaka, i slutet av 1980-talet. 

Claes Ottelid spelar svensk folkmusik på en flamencogitarr på ett sätt som gör att man nästan kunde tro att detta är det ursprungliga instrumentet i genren. Det märks också på att låtmaterialet från början var övervägande traditionella låtar, men nu är majoriteten egenkomponerat. Ottelids polskor kan på sikt bli klassiker i svensk folkmusiktradition, de äger en speciell och naturlig originalitet. På skivan har Ottelid sällskap av trogne percussionisten Stephan Jarl som följer med och lägger in varierade slagverksackompanjemang på ett mycket smakfullt sätt. 

På samma vis som de två första skivorna kommer denna att stanna nära spelaren för att ofta pigga upp närhelst man behöver lite dansant attityd i tillvaron. Även för en lyssnare som jag, som egentligen inte har haft någon riktig relation till svensk polska-tradition, så har Ottelid vunnit en seger genom att han lyckats etablera en varm känsla för polskans rytmik och dess ibland envetna och vinnande melodik.