Johanna Bergman & Sophia Lovine

Med dussinet luftiga låtar som balanserar på den banala blomsterängens daggstänkta spindeltråd, men aldrig faller ner, skivdebuterar duon Sophia Lovine och Johanna Bergman, ledsagade av Lovines återhållsamma fiol, Kenny Fredrikssons piano, Simon Sidéns gitarr och sist men inte minst Bergmans virtuosa spel på blockflöjt och diverse folkliga pipor. 

Men mest spelas det på känslornas strängar, framförallt i lyriken men det förstärks av Lovines sång, klar som en fjällbäck och kvittrande som en lärka. Längtan, Saknad och Kärleken är några sångtitlar medan Ilskan skildras i en åtminstone lite argt men i första hand mycket skickligt framförd blockflöjtspolska kompad av ett åtminstone inledningsvis förbannat piano. 

Men den röda tråden är nog kärlek, så aggressiviteten i text och musik är mycket återhållsam och mestadels mjuk. Om tårar vore guld skulle Agnetha Fältskog en gång bli miljonär, trodde hon. Förhoppningsvis kan de glädjetårar dessa visor, med tillhörande komp, framkallar åtminstone ge många spelningar. De som uteslutande gillar råpunk har inget här att hämta, vi andra kan bland annat njuta av skönsång, vackra texter, underbart spel på flöjt med tillhörande gedigna komp och en väl genomtänkt helhet.