Hot Heros

Dela den här recensionen:

Det första som slår mig är att det saknas ett piano, kanske är det min auditiva preferens i jazzsammanhang att något slags klaviatur är nödvändigt – i alla fall ett ackordinstrument.

Här har den finska trion Hot Heros inte det. Tenorsaxofonisten Sami Sippola gör sitt yttersta för att fylla ut tonalitet och ge oss en känsla av melodi, harmoni och musikalisk kontext. Han lyckas ganska bra men ljudbilden är ovan för mina öron och jag får kämpa mig igenom låtarna, vilket nog säger mer om mig än om denna musik. Några låtar har en strukturellt ren uppbyggnad där melodi och soloinsatser är i tydlig jazzstandard. I andra låtar tar uttrycket över och skapar ett inferno som i Mettäpiruja (Skogsjävlar): här får saxofonisten jobba och kontrabasen långt bak, nästan ohörbar, kämpa för sin överlevnad i ett konstant brus från trummorna. I nästa låt lyfts jag av luftig, lätt melodi och smekande, lovande bland ljusa björkskogar – men vänta, det stiger i styrka, tappar fotfäste och dörren öppnas – nu lugnt igen, lurad!

Bästa låt är fjärde spåret, Laivat purjehtivat avomerelle (Skeppen seglar ut på öppet hav). På kontrabas hör vi Ville Rauhala och på trummor Janne Tuomi.

Och jo, skivans helhet hade vunnit på att ha ett ackordinstrument också.