Virva Quintet

Dela den här recensionen:

Alls ingen dålig debut – men just en debut. Finskan Virva Immonen mötte och började samarbeta med musikerna i sin kvintett då hon under ett år studerade och komponerade i Estland. Hon gör egna låtar som musikaliskt hör till den amerikanska jazzsångboken, medan texter kunde vara skrivna av en singer-songwriter.
Kombinationen text och musik fungerar bäst när texten är mer allmän, alltså har mindre av ett personligt jag – ett exempel är Mr big boss – så att lyssnaren kan placera sig själv bland orden. Och allra bäst i ett par sånger som inte skrivits och sjungs på engelska utan på finska, Kaarmalaiva, respektive estniska, Üksi merega (dikt av poeten Marie Under). Där inkräktar texterna på melodierna och påverkar musiken att vandra iväg någon annanstans. Det blir mer dramatiskt och innehållsrikt – fast jag knappt förstår ett ord. Immonen förenar melodi och rytm i samma toner och scatsjunger förstås också – eller hur dagens sätt att jazzsjunga ordlöst ska beskrivas. Saxofonisten Keio Vutt spelar med melodiskt driv, pianisten Britta Virves har både lyrik och rytmik i fingrarna, basisten Siim Usin är bestämd och trummisen Karl-Juhan Laanesaar bastant. Kompetent och välspelat – men ändå ordinärt. Det där extra, en egen personlighet, saknas än så länge.