Dela den här recensionen:
Sångerskan Lamia Bedioui och slagverkaren Solis Barki tar med lyssnaren på en färd längs Medelhavet i både tid och rum. De flesta spåren är traditionella och ofta hopsatta i sviter, och här finns palestinsk bröllopsmusik, berber-låtar från Algeriet, sefardiska sånger från Balkan, raï och en sång från 1200-talets Frankrike, bland mycket annat.
Barki har gjort en mängd pålägg med drygt trettio sorters slagverk och några blåsinstrument. Bjällror och klockor plingar och porlar, ramtrummor, darbuka och daouli bygger upp rytmer, kastanjetter smattrar och en didgeridoo brummar ibland, men det är ändå oftast Bediouis klara röst som står i centrum. De flesta texter är på arabiska, men hon rör sig obehindrat mellan ett flertal andra språk och mängder med sångstilar. Allt är väl utfört och jag gillar att Barki leker loss med effektinstrumenten, men nästan en timme musik blir dock kanske lite väl mycket av det goda, skivan hade nog mått bra av att kortas ner en aning.
