Post-Sun-Vision

Dela den här recensionen:

Tredje albumet från trion Post-Sun-Vision, med kontrabasisten Ingrid Schyborger som nybliven medlem. Mario Ochoa Hörberg fortsätter att skapa säreget fantasifullt trumspel i samklang med Alice Hernqvists piano och synt. Det är också batteristen som komponerat musiken på skivan, som sedan arrangerats av de tres gäng.

Post-Sun-Vision spelar en jazz som kan vara ömsint melodisk ena stunden för att sedan bli excentriskt nipprig på ett sätt som får folk i min närhet att börja göra parodisk fridans. Friheten verkar vara trions honnörsord, och de lyckas alltsomoftast skapa musik som speglar den känslan på ett adekvat och aptitligt vis.

Tillförseln av Ingrid Schyborger, som Manifestprisnominerades för fjolårets solodebut, verkar ha agerat som en vital vitamininjektion. På skivan medverkar även Hannes Bennichs saxofon på två låtar, vilket skänker nyanser och karaktär.

Albumet Finally har en bakomliggande tanke som trion även satt ord på. ”På detta albumet har varje spår mer specifikt att göra med strävan och svårigheterna att på olika sätt komma ovanför ytan i skuggan av depression, personliga förluster och sökande efter sin identitet.” De ordlösa låtarna har sina rötter i ämnen som sent diagnostiserad bipolär sjukdom, släktingars bortgång, andras sökande efter andlighet, och exhibitionister som föreskriver bestämda mallar för framgång.

Slutligen: Post-Sun-Vision lyckas mycket väl i sin strävan att hitta musikalisk balans mellan vardagligt mörker och nattsvart humor.