Lina

Lina är ej att förväxla med amerikanska soul- och r&b-sångerskan Lina, eller den tyska popstjärnan och skådespelaren med samma namn. Nej, vår portugisiska Lina är just det: en lina nedsänkt i fadomusikens bottenlösa brunn. Hon kommer från en släkt som sjungit fado i generationer. Ibland stavar hon sitt artist namn LINA_ för att skilja sig från de andra artisterna.

På albumet Lina_Raül Refree från 2020 uppdaterade hon fadomusiken i tandem med den spanske producenten Raül Refree, känd för sitt arbete med flamenco-rotade Latin Grammy-samlaren Rosalía och diverse Sonic Youth-medlemmar. Analoga syntar och ett nedtonat framförande präglade den skivans tolkningar av fadodrottningen Amália Rodrigues repertoar. Den operaskolade Lina har även porträtterat denna storhet på scenen.

Den här gången tacklar Lina en annan nationalskatt: poeten, författaren och dramatikern Luís Vaz de Camões, verksam under 1500-talet. En man som ofta jämförs med Homeros, Vergilius och Dante. Viktigt att förvalta på ett värdigt vis, med andra ord.

Till sin samarbetspartner har Lina valt en annan tung producent: Justin Adams, britten som jobbat med Tinariwen, Robert Plant, Rachid Taha, Jah Wobble och Souad Massi. Han visar sig ytterst passande, med sin uppväxt i Egypten och sitt långvariga intresse för sambanden mellan blues och afrikansk musik.

Resultatet är en särskilt stämningsfull skiva, där Linas fantastiskt uttrycksfulla röst möter hennes egna, sparsmakade synt-toner och Lanina Khemelik på piano och ytterligare synthesizer. Pedro Vianas gitarr säkrar fado-grunden i musiken, medan John Baggott (som tidigare arbetat med Massive Attack och Portishead) ser till att smycka det hela i spatiösa arrangemang. Poeten Camões tolkas elegant, med låtar byggda på traditionella fados och även helt egna kompositioner.