Gitte Pålsson

Dela den här recensionen:

När jag ser omslaget till Gitte Pålsson blir jag lite orolig. Den andas nämligen väldigt mycket hemmagjord layout à la persondatorernas begynnelse. Men detta är ingen glad amatör, skivan är hennes hör och häpna tjugonde och visorna är något helt annat än primitiva, nämligen skapelser från en visdiktare som både kan skriva vackra melodier och genomtänkta, kluriga och personliga texter om allt från skogspromenaden till utlandsresan. Samt en rad sånger om vänner som inte finns med Pålsson längre – en rejält sorglig skiva är det ofta. 

Det sjungs på skånska och det fungerar som vanligt utmärkt i visgenren. Enligt varudeklarationen består skivan av ”sju visor och tre rocklåtar”. Enligt min mening handlar de sistnämnda mer om visor med rockkomp. Inte för att Pålsson inte fixar att sjunga sådant, för det gör hon, men det blir splittrat. Ett antingen eller hade jag hellre lyssnat på. Nåja, bra är det ändå.