Ulla Fluur

Dela den här recensionen:

För två år sedan kom Ulla Fluurs debutplatta One som en blixt från en sommarklar visjazzhimmel. Nu kommer uppföljaren En röd vals där den 64-åriga Fluur uteslutande valt svenskt material med örhängen som Beppe Wolgers och Bobbie Ericsons En gång i Stockholm, Owe Thörnqvists När min vän och Bengt-Arne Wallins Nygammal vals som Fluur gör i fin duett med Niklas Gabrielsson Lind. Låtar förknippade med Eurovision Song Contest och, förutom Nygammal vals, även med Monica Zetterlund. Ulla Fluur respekterar förlagorna men gör sin egen grej tillsammans med den unga musikergrädda hon valt att behålla från förra skivan. Gläds också åt att hon plockat fram Ola Magnells tolkning av Dylans Don’t think twice it’s alright (”Ta det kallt, det är allt”) och två Gullin: Fågel, fisk eller mittemellan med poeten Ylva Eggerhorns text till Gullins Fedja, och Jag såg, en tolkning av I’ve seen. 

Trots ett flertal fina tolkningar är den titel som ändå dröjer sig kvar avslutande En sång, skriven av Niklas Gabrielsson Lind. Tiden är intet – uttrycket är allt – Ulla är här för att stanna.