Torgny Lundberg

Dela den här recensionen:

En polska efter Snickar Erske där Torgny Lundberg lättar upp stämningen med sin ungdomliga iver. I en polska efter Blomgren i Skåne sätter han fart, kanske i raskaste laget, men okej, kör för det. Leffler/Emil Söderqvist: en polska (polonäs?) från Sörmland … där händer det något. Melodin sliter sig och gnekar och bråkar … ja, det känns som om låten talar. (Den avslutades lite för snabbt. Kanske skulle Torgny spelat lite mer …) I Barockpolskan rullar det på. Där kunde det bli ännu mer fyrverkeri. Donat blir en skön uppvisning i barockens folkliga musikstil.

Det är fjorton nummer som bjuder på god lyssning. Efter flera lyssningar blir den bara bättre. Torgny spelar med en teknik som gör att de svåraste partierna i låtarna känns lätta och lediga. Uppvisningsnummer som Rävstabäckens brus och Häxritten borde man väl klara nu när man hört Torgny göra det utan att anstränga sig, eller hur?

Mästerligt spel.