Sourakata Koité

Dela den här recensionen:

Hos Sourakata Koité knäpper och smattrar koran både hårdare och vackrare än hos de flesta andra. Intensivt stegrande. Närmare och närmare den plats där melodin tar form och till sist omsluter en. Den plats där ekvilibrism möter enkelhet och det komplexa plötsligt framstår som självklart. Korans toner studsar runt dataspelssnabbt i lyssnarens huvud innan yrseln blir till riff, och melodier, som om det vore hårdrock nästan men bara kora och följsamt så som hårdrock aldrig är.

Instrumentalerna är starkast och vassast, i alla fall för en lyssnare som inte förstår texterna. De (majoriteten) låtar där också sången tar plats är förhäxande och råa, intensiva meditationer. Rabblande, rabblande i en allt starkare virvel. Men koran hamnar lite bakom. Det är ändå den man helst lyssnar på. När korans toner studsar runt allena, helt fritt, tar de en med sig var som helst. Inga gränser kan stoppa denna musik är min övertygelse.