Mehmet Polat Quartet

Dela den här recensionen:

Det finns några oud-spelande virtuoser – exempelvis Dhafer Youssef och Rabih Abou Khalil – som gör denna luta till huvudfigur i jazziga sammanhang. Det gör även turkisk-nederländske Mehmet Polat, vars kvartett debuterar med detta lysande album. De sjuttio minuterna rymmer tolv låtar och ungefär lika många taktarter, däremot ingen fyrtakt. Lyssnaren behöver dock inte räkna taktslag för att få behållning av Embodied poetry. Polat, som har komponerat hela skivan, och hans medmusiker har inte bara en förmåga att röra sig helt bekvämt oavsett hur komplicerade taktarterna är och hur högt tempot är. Här finns också en hel del vackra melodier och mängder med sväng, och i låtkommentarerna berättar Polat om influenser från bland annat grekisk, persisk, spansk och indisk musik.

Trummisen Martin Hafizi spelar oerhört dynamiskt, lägger in tunga komp eller synkoperade hihat-grooves, och placerar accenter på helt rätt ställen. Pianisten Mike Roelofs närmast smyger omkring i bakgrunden med ett spel som inte alltid är så framträdande men ändå hela tiden backar upp melodierna, och plötsligt glimtar han till och dubblerar oudens drillar. Daniel van Huffelens kontrabas utgör kärnan i groovet, och han får också, liksom de andra, ett fint soloparti där han spelar helt ensam. 

Den som är huvudsaklig solist är dock bandledaren som står för nästan allt melodispel på skivan, och som både som musiker och kompositör verkligen är någon jag vill höra mer av.