Irma Ferreira

Dela den här recensionen:

Brasilianskt-svenskt samarbete där Irma Ferreira (sång) och Sebastian Notini (produktion, bas och andra instrument) ger ut ett album med afrobrasilianska religiösa sånger från Candomblé-traditionen. Titeln betyder helt enkelt Orişà-sånger. Arrangemangen är väldigt enkla med ensam sång eller sång tillsammans med något enskilt instrument som ligger på återhållet komp, ibland bara en bordun som i Oriki ti Sango.

Sångerna delas in i böner (aduras) och (lov-?) sånger (orikis) där diverse gudomar tillbeds/lovsjungs. Syftet enligt baksidestexten, att gå något slags balansgång mellan det musikaliska och religiösa, känns lite svårbegripligt då det i svensk kontext blir musiken ensam som hörs. Förstår man portugisiska och är insatt i religionen så kanske den religiösa delen blir meningsfull men i vår kontext blir det bara musik – men det är inte så bara i detta fallet. Irma Ferreiras röst är varm, nära och fri från maner och i de nakna arrangemangen uppstår något slags meditativ här och nu-upplevelse. 

Det är en modig och smal utgivning men jag tror att de som finner tid att sitta ner och lyssna kommer att finna det mödan värt. Min enda invändning är de två sista spåren där en unison kör av röster hänger på i något slags omkväden. Då hamnar min egen frireligiösa kontext i vägen och jag hör mer amatörmässig ”lovsång” och det känns internt och privat. Ett märkligt album men jag gillar det.