Elvis Presley

Dela den här recensionen:

1969 i Memphis, 1970 i Nashville: två sessions som visade att allt tal om Elvis Presleys artistiska reträtter på sextiotalet var dumt och ondsint förtal. 1971 var Elvis Presley tillbaka i Nashville. Han spelade då in sånger till en julskiva och en gospelskiva, båda hör till hans storsäljare. 

När det materialet plus annat som tycks ha spelats in mycket på stundens ingivelse nu samlas i en låda med fyra cd får vi de ursprungliga inspelningarna, nu tvättade från onödiga pålägg.

Liksom boxen From Elvis in Nashville med sessionerna 1970 som gavs ut 2020 är även den här oumbärlig för alla Elvis beundrare, alltså för alla med ett allvarligt musik- och konstintresse. Vi hör till stor del samma musiker, bland andra gitarristerna James Burton och Chip Young, pianisten David Briggs och Charlie McCoy. Och dessutom den utsökta gospelkvartetten The Imperials.

När inspelningarna tvättats framgår sessionernas spontana karaktär tydligare. Elvis häcklar rytmsektionen när den inte ”get it right” och flera tagningar är uppenbart improviserade. Den oklippta versionen av Don’t think twice, it’s all right understryker vilken lysande Dylantolkare Elvis kunde varit om han fortsatt det spåret, och den kompletta versionen av Merry Christmas baby hör till till de tunga numren i Elvis katalog.

Visst kan värdet av alternativtagningar och avbrutna inspelningar diskuteras. Det fanns ett skäl till att vissa saker inte gavs ut från början, är en vanlig invändning. Men många av Elvis Presleys skivor var ofta nyckfulla hopkok från olika sessioner. Att få dem samlade visar konsekvensen i hans artisteri vilken genre han än odlade, eller vilka genrer han än med lika vildsint som omutlig stilkänsla integrerade. Samlingarna visar också spontaniteten och Elvis Presleys genuina kärlek till de skilda traditionerna. Ernst Mikael Jørgensen gör en fantastisk insats med dessa samlingar.