Fire! Orchestra

Dela den här recensionen:

Vart Mats Gustafsson ska ta vägen inför varje nytt skivsläpp är det ingen som vet. Utom möjligen han själv. De olika bandens namn och konstellationer lämnar dock ledtrådar. Och när det är dags för Fire! Orchestra så vet vi att vi får en stor enhet, välregisserade låtar och nära nog episka anslag. 

Echoes är en dubbel-cd (eller trippel-lp) med i princip hela den svenska jazzeliten i startuppställningen: Anna Högberg, Reine Fiske, Christer Bothén, Johan Berthling, Dror Feiler, Mette Rasmussen, både Ruskträsk och Texas Johansson etcetera. Det är suggestiv och, skulle jag vilja påstå, filmisk, musik. Inget överdrivet skronk, alla närvarande håller sig i skinnet. När det väl far ut i kakofoni så är det (oftast) sansad asymmetri. Låtarna sträcker ut, som ett vackert och vilt, men inte ofarligt djur. Här finns också anslag av progressiv rock och psykedelia. 

Albumets titlar är dedikerade till den svenske diktaren Erik Lindegren, och det är ingen nyck eller slump. Det finns samma sorts melodiska och surrealistiskt färgade bildspråk hos Fire! Orchestra som vi såg i exempelvis Lindegrens Mannen utan väg. Lindegren var dessutom väldigt musikintresserad och bearbetade ju bland annat Harry Martinsons Aniara till operalibretto. 

Jazz kan vara så många olika saker. Sväng, tonsatt politisk dikt, improvisation, frihet, historicism. Genren är vid och bred, och tillåtande. Mats Gustafsson har utforskat många av jazzens mest avlägsna territorier; alltid nyfiken, aldrig tråkig. Med Echoes får vi ännu ett nedslag i en pågående upptäcksfärd. Den här gången är jazzen orkestrerad och viljan kollektiv. Och musiken? Magnifik.