Quartet Ajaton

Dela den här recensionen:

På sin debutskiva från 2016 tolkade denna finska grupp två sånger av renässanstonsättarna John Blow och John Dowland, bland helt andra slags stycken. När de nu släpper sin andra utgåva är den nästan helt ägnad åt några av de mest välkända engelska sångerna från 1500- och 1600-talen. Skivtiteln är beskrivande, för Ajatons versioner låter verkligen inte som några andra. Det som bidrar allra mest till det är givetvis Kari Ikonens Moog-synt som ömsom piper fram melodier, ömsom brummar i basregistret och däremellan surrar fram bisarra ljud i flera solon. Fyra sånger av just John Dowland finns med här, och det är surrealistiskt att höra synten yla melodin i Come again innan Mia Simanainens röst kommer in. Hennes stämma står i centrum, klar och ljus, i kontrast till instrumenten. 

In darkness let me dwell får en stundtals nästan kuslig karaktär, medan John Blows The self banished förgylls av vackert pizzicatospel på viola da gamba och ett flödande bandoneon-solo. Här och där finns jazziga inslag i främst rösten, och som avslutning kommer en suggestiv, ordlös tolkning av den finska folksången Waka wanha Wäinämöinen. Quartet Ajaton visar återigen att de är en unik grupp, och deras nytolkningar är alls inte enbart kreativa utan också oerhört starka.