Ro.t

Dela den här recensionen:

Harriet Löwenhjelm (1887-1918) tillhörde de tongivande författarna i sin generation, och var även en god bildkonstnär. Hon drabbades tidigt av tuberkulos, vilket starkt präglade hennes diktning som kretsade kring frågor som saknad, längtan och kärlek. Hon hade ett eget tonfall med en naivistisk enkelhet.

Här framförs ett tiotal dikter till ny, egenkomponerad musik, en blandning av traditionell svensk folkmusik och visa. Rebecka O’Nils skriver melodierna till dikterna och sjunger tillsammans med Jenny Klefbom, som arrangerar melodierna för stämsång. William Bülow ackompanjerar och arrangerar musiken för gitarr.

Bandnamnet är en förkortning för Rebecka O’Nils Trio.

På albumet finns skilda stämningar och känslolägen, från ett landskap med dödsmörker till öppet barnaljus. Trion manar suveränt fram det allvarsamma leklynnet hos Harriet Löwenhjelm och musikerna visar tydligt sin kärlek till dikterna.

Det finns ett spår, nummer tio på skivan, som bara går att älska. Här är de fyra första raderna:

”Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå”