Kit Downes

Dela den här recensionen:

Kim Downes är ett nytt namn för mig. En brittisk pianist, organist och kompositör. Här har han samlat fyra medmusiker på saxofon, cello, gitarr och trummor för ett möte i ett par engelska kyrkor. Tillsammans skapar de en stearinljusdrömsk atmosfär. Det är både medeltid och 2000-tal i ett när kyrkorgelns klanger brer ut sig som en långsträckt bordun över tid och rum och saxofonen och cellon kontrar med mjukt följsamma melodiska linjer. Stundtals tar något filmiskt över. Tonerna manar fram scener med processioner i fuktigt mörker eller märkliga riter i ett vagt fladdrande sken. På några ställen påminner Dreamlife of debris om Bo Hanssons Sagan om ringen, bara så mycket stillsammare, så mycket sakralare.