Dave Douglas

Dela den här recensionen:

Trumpetaren Dave Douglas samlade 2018 en sextett i syfte att framföra ett Dizzy Gillespie-program presenterat av Jazz at Lincoln Center. Douglas som länge brottats med Dizzy och tanken att på ett eller annat sätt hylla trumpetgiganten (”ett lite för stort projekt – jag visste inte var jag skulle börja”) hittade till slut en väg, långt bort från det devota eller imiterande tribute-projektet.

Resultatet med bland andra stjärnskottet Ambrose Akinmusire på trumpet och Bill Frisell på gitarr, blev en framgång, men först en tid senare kände Douglas att materialet borde spelas in. Till arbetet i studion i Brooklyn 2019 hade Douglas av praktiska skäl som rörde hans tankar om musiken valt en delvis annan besättning.

Här är nu Matt Stevens på gitarr (Esperanza Spalding med flera), Dave Adewumi på trumpet, Fabian Almazan på piano, Carmen Rothwell, bas, och Joey Baron, trummor. Nio nummer, två av Dizzy, resten skrivna av Douglas.

Man kan väl enklast säga att Douglas hittar ett eget och samtida spår för att spegla sin egen vision av Gillespie. Det är mycket fint, mycket straight ahead, mycket välspelat. Adewumi och Douglas samverkar vackert, utan inslag av dueller, Baron är som alltid delikat i trumspelet, och Stevens och Almazan fungerar mycket väl ihop, den förre med en subtil känsla för vad musiken mår bäst av.

Här finns förstås också korta ögonblick av humor. Dizzy skulle absolut gillat det här. Det är både kärleksfullt och självständigt.