Martin Küchen, Sophie Agnel

Dela den här recensionen:

Fri impro brukar hamna i facket svår musik, men den som Küchen/Agnel framför här kan också uppfattas som mycket enkel. Vi har gott om tid att lyssna och smälta eftersom allt (eller nästan allt) sker långsamt och med eftertanke. Martin Küchen på sopraninosax, slagverk och elektronik och den franska, från början klassiskt skolade, pianisten Sophie Agnel på piano med olika objekt och prepareringar. Inspelat i en kyrka i Eslöv.

Hos saxofonen klingar en skyddslös skrapig röst på väg att brista, tonerna från pianotangenterna är milt tröstande, en stilla melodi letar sig försiktigt fram ibland. Prepareringar, slagverk och annat kommer mer oväntat och med skärpa, en kontrast till de mildare melodiinstrumenten.

Hos Martin Küchen brukar det finnas en tydlig vilja att berätta något, vare sig det handlar om att svänga loss med gruppen Angles olika upplagor eller att testa klangmöjligheter i mindre grupperingar. Musiken blir ett medel, och klingar inte bara för sin egen skull. Då kan man ju, om man vill, säga att den inte är fri, eftersom den underordnas en sorts utommusikalisk idé. Den överenskommelsen verkar också finnas här, de fyra styckena på sammanlagt trettiofem minuter är, eller har blivit, ett sammanhållet verk, något gjort i samförstånd. Ovanligt tydligt här och centralt för resultatet. Och mycket givande och trösterikt att öppna öronen och lyssna till.