Carl Anton och Titti

Dela den här recensionen:

Att lyssna till Carl Antons nya skiva Det vackraste ljuset i corona-tider är som att få ett stort och gediget plåster som dämpar smärtorna i såret. Albumet innehåller nyinspelningar av gamla favoriter, men också den nya, vackra Omtänksamhet, släppt som singel. Oavsett gammalt och nytt så känns det fräscht och mycket välgjort, inte minst tack vare medmusikanterna Backa Hans Eriksson och Per-Erik Hallin.

Sedan var det det här med Carl Antons röst. Lite skrovligare nu, hos 87-åringen, men pregnant och tydlig. ”Rädd jag inte kan” lyder en strof, men visst kan han. Rösten bär fint men tar också bort det lite mesiga som tidigare gjorde att Carl Anton inte tillhörde mina favoriter (trubadurer som Fred Åkerström och Thorstein Bergman har jag rankat högre).

Brorsdottern Titti Nordemar är med på ett par spår, men ska framför allt hyllas för att hon tog initiativ till projektet.

Det är mycket Stockholm och Södermalm, men mer Södermalmsbo är jag inte än att jag tycker att man gärna får sjunga om Pildammsparken och Slottsskogen också. Det kommer nog Carl Anton aldrig att göra, men lyssna till hans visor och texter kan man ändå.